Kia bloggar

Äntligen lite färg i sommarträdgården

2010-06-08T11:02:00.005+02:00

Ja, det här betyder precis vad ni tror att det betyder. Så fort de har torkat :)

Chili Gredelins webbutik

Snöbilder

2009-12-20T09:17:00.007+01:00

God jul, alla!
/Kia

Aeolian-skolan, del 1

2009-10-27T13:26:00.019+01:00

För att hjälpa en kund (och kanske andra också) tänkte jag försöka förklara hur man påbörjar en Aeolian. Ni får ha överseende med min mediokra Photoshop-hantering. Klicka på bilden så får ni en skarpare upplösning.

Elizabeth Freeman som skrivit mönstret vill att man ska börja med ett virkat upplägg. Det är snyggt, men inte nödvändigt. Det går alldeles utmärkt att lägga upp 2 eller 3 maskor på vanligt sett. Det blir lite mindre snyggt, men det ska en NITISK kritiker till att ens märka det.

Sen ska man sticka 17 varv. För mig brukar inte det räcka. Tanken är att man ska få ihop 7 upp-plockningsbara maskor längst vänstra långsidan. Jag brukar behöva åtminstone 20 varv för att få ihop så många. Räkna snygga, upp-plockningsbara maskor längst stickets långsida medan du stickar tills du känner att du har sju stycken dugliga och jämt fördelade.

Därefter har du en lång remsa liknande den här till höger (som dessutom förmodligen snurrar sig på ett besvärligt sätt, men bit ihop: Det är snart över).

Nu är det dags att vända arbetet ett kvarts varv i medsols, alltså åt höger. Man vill, förutom de 2/3 maskorna man har på stickan, plocka upp 7 maskor längst vänstra långsidan, och sedan 2/3 maskor till längst botten, enligt de röda pilarna på bilden.
Om man som jag inte har följt Freemans upplägg och därmed inte har 2/3 "levande maskor" i botten så kan man bara leta rätt på 2/3 snygga uppläggningsmaskor och plocka upp dem.
Man stickar således runt tre av arbetets fyra sidor, och hela arbetet blir en liten knölig halvmånelikande sak.

Och voila: 11/13 maskor på stickan, och du är färdig att påbörja Setup-diagrammet. (2/3 m ytterkant, 3 m mönster, 1 mittmaska, 3 m mönster, 2/3 m ytterkant.)
Efter den här stickgymnastiska övningen vrider man inte arbetet fler gånger.

Lycka till!
/k.

Mönster till Kickis rundsjal

2009-10-23T12:44:00.010+02:00

Så här går historien: Min faster Kicki hade sett en dam demonstrera en stor rundsjal i presentbutiken på Louisiana, och blev helt i eld och lågor. Ni förstår, hon har en Burberry-kappa i klassiskt beige, och till den har hon hittills använt den vinröda alpacka-sjalen här till höger. (Ravelry-länk här, mönster här.) Den är mjuk och ljuvlig på alla sätt, men liiite för kort för att slänga runt sig på ett dramatiskt sätt. Dessutom känner hon att den gör kappan alldeles för gul, och hon tycker inte att hon bär upp blekgult så väl.
Så inför vintern har hon klurat på hur hon ska lösa halsduksproblemet. Och besöktet i Louisianas presentbutik blev oväntat nog lösningen.

Hon botaniserade i våra gömmor och plockade fram två härvor Mahatma, vår tjocka ekologiska merino, och beställde en rundsjal som skulle vara:

Minst 160 cm i diameter
Ungefär 40 cm hög
Stickad på diagonalen för fint fall

Så här har ni den. Kickis rundsjal. Minst 160 cm i diameter (förmodligen betydligt mer, faktiskt), ungefär 40 cm hög och stickad på diagonalen för fint fall.
Mönstret är busenkelt, och kan laddas hem här, eller i spalten till höger. Garnet köper ni här.

Må gott!
/k

Jag är kär!

2009-10-12T12:25:00.007+02:00

Jag har ångrat mig!
Det blir ingen Frances Revisited! Det blir en alldeles magisk Sea Tangles av Kie Zuraw!
Tänk West Side Story. Tänk en mörk scen med smala, svartklädda ynglingar som dansar/gängkrigar under motorvägsbron. Bernardo kör i ett avgörande ögonblick kniven i Riffs mage. Kniven hamnar i Tonys hand, som i desperation sticker den i Bernardo. All rörelse avtar, hela salongen håller andan. Spotlight på Tony med blod på sina händer. Polissirener i fjärran.
Ridå.

/k.

The Manhattan - Broadway Connection

2009-10-11T18:33:00.007+02:00

Starring: Två härvor entrådigt, handfärgat lingarn i färgtonerna Uttorkad jord och Visset löv.
Also starring: En härva sytrådstunn svart Diana, 300 meter.
Guest apperance by: Knappt två härvor spindelvävsgrå kid mohair Pichenette från Plassard.
Cast, in order of appearance: Rundsticka 3,5 och 4.

Based on the novel Frances Revisited by Beth Silverstein.
Screen adaption: Moi :)

Nu kör vi!

/k.

Från det ena till det andra

2009-10-11T17:09:00.002+02:00

På två dagar Stångbymässa tror jag vi gjort nästan lika mycket reklam för Ravelry som för oss själva :)
Det finns tydliga generations-skillnader i skaran av stickare (och den har inte alltid med ålder att göra, ska jag säga :)). Det finns den gamla skolan: De bestämmer vad de vill sticka, införskaffar ett mönster och letar sedan rätt på lämpligt garn. Sen finns det den nya skolan, som är skolade på internet: De köper ett garn de älskar, sedan letar de rätt på ett projekt och ett mönster som passar garnet. På mässa märker man skillnaden redan vid första meningen: "Säljer ni mönster också?"
På hälften av alla Chili Gredelin-visitkort vi delat ut i helgen står det RAVELRY.COM ditskrivet på baksidan med kulspetspenna.

Om en dryg timme öppnar The Grand Show. Det är nästan lika stort som VM. Kanske större.

Mässa i helgen!

2009-10-07T21:30:00.003+02:00

Ja! Arrangörerna för hantverksmässan i Stångby utanför Lund i helgen ringde och berättade att de har fått ett återbud och undrade om vi fortfarande var intresserad av en plats. Och det är klart att vi är!

Stångbymässan har anor - i år firar de 25 års hantverksmässor, som har genomgått en del förändringar genom åren. Hantverk är ju inte riktigt lika mossigt som det var för en 10-15 år sedan, så de har fått in många unga, nya hantverkare bland utställarna.
Bord 17 är vårt, och dit hoppas jag att en massa garnintresserade skåningar och andra garnfantaster på genomresa hittar nu på lördag och söndag, den 10-11 oktober, för att klämma lite på garner, prata stickprojekt och inte minst få första tjing på en massa garner som inte finns utlagda i butiken än. För sanningen är den att hur fina härvorna än ser ut på hemsidan är det inget mot vilket fantastiskt hav av färgprakt de utgör allihopa tillsammans, live. Det är synd och skam att det hittills bara är vi själva som fått uppleva den.

Kom, kom!

/k.

En madame på upphällningen

2009-10-06T13:14:00.012+02:00

Vårt silke/kashmir-spetsgarn Madame går åt mycket fortare än vi räknat med. (Ni har helt enkelt bra smak, det borde jag naturligtvis ha vetat ;))
Nu har vi färgat upp de sista härvorna ur förra leveransen, och ett par av färgerna lades precis ut i butiken - silvergrå Stjärna och maffigt röda Bed of Roses.

En ny leverans är på ingång, tillsammans med mer Geisha, vårt spetsgarn i ren silke. Jag hoppas att den anländer snabbt snabbt.

Må gott!
/Kia

Mönster? Check.

2009-10-06T09:37:00.012+02:00

Mitt Broadwaymönster har hittat mig nu, och det var ingen kofta ändå. Det var Francis Revisited av Beth Silverstein (Ravelry-länk). Den stickas uppifrån och ner, så jag kan sticka tills tröjan är lagom lång, och den har en stilig krage som är som tagen från en catwalk med någon av New Yorks punkigare underground-designers. För att få rätt passform på själva kroppen tror jag att jag håller mig till ett (f'låt två) garn på huvudstycket, och randar enbart ärmarna.

Idag efter föreläsning ska jag reka lite i garnbutiken, kanske kommer jag till och med hem med en härva eller två! Och framåt slutet av veckan får jag helt enkelt ställa mig och färga åt mig själv, för en gångs skull.

(Fotot föreställer Philosoknitter och hennes ljuvliga Francis. Jag vet inte ens om jag får posta det här, men jag ville så gärna visa.)

Må gott!
/Kia

En koreograf på Broadway

2009-10-04T14:42:00.012+02:00

Har ni också lagt märke till hur Schoppel-Wolles Zauberball går som en orkan genom garnvärlden? Plötsligt räcker det med att kasta en stickmarkör för att man ska träffa någon med ett nystan Zauberball i handväskan. Det bästa man kan göra är att hålla andan, köpa sig ett nystan och rida ut vågen på det.
Själv rider jag på ett gul-orange-rosa-lila nystan Fuschia, som tillsammans med ett par svarta nystan Garnstudio Alpaca är tänkt att bli ett par Garden Gate Socks.

Det går sådär. Jag är inte van vid att sticka med färgmönster, och det blir lite knöligt och ojämt, och än så länge tror jag att mönstret är mindre repetativt än det ska vara, om man uttrycker det fint. Dessutom är jag ärligt talat inte direkt svept av fötterna i förtjustning över garnet. Det är lite för löst tvinnat för min smak, och gnisslar mellan stickorna som haloumi mellan tänderna. När jag stickat klart min blå stjärnhimmels-Aeolian, min höstfärgade Gail, Kickis entrelac-sjal, Knitterains Amillë och Zachs nya svart/grå-randiga höstpullover som inte ens har en projektsida än, för att inte tala om det ännu topphemliga So you think you can knit-projektet, DÅ ska jag sticka färdigt mina Garden Gate Socks.

Mitt Broadway-projekt börjar för övrigt få tydligare konturer. (Tricket är att somna med det i tankarna.)
Jag tror det kommer att bli en bredrandig kofta, där var rand är stickad av två olika spindelvävstunna garner hållna ihop: silke, lin och tunn mohair. Sedan syr jag ihop ränderna med utanpå-söm, för den där geniunt sunkiga punk-känslan. Koftan vara naturfärgad - grå, svart, brun, beige, off-white. Möjligen får det förekomma inslag av blekt grönt och murrigt lila, men då ska det vara i det närmaste omärkbart.

Nu gäller det bara att hitta ett mönster jag kan modifiera ;)

Må gott
/Kia

Hello Broadway!

2009-10-03T10:48:00.009+02:00

Jag har fått min So you think you can knit-utmaning, och den är skitbra! Jag ska tävla i stilen Broadway, och jag ska sticka med två trådar.

Lisa, du har helt rätt: Många märkliga stick-vägar har jag vandrat på, men två-trådigheten har jag ännu inte gett mig i kast med. Lite självrannsakan säger mig att det här är orsaken:

Säg hej till Ellas Gail.
Den inleddes i januari 2008 och skulle bli en överraskningssjal till min bästa vän Ella. Garnet är handspunnet av ryska bondmoror av underpälsen från ukrainska bergsgetter och handfärgat av undertecknat i ljusa varianter av Ellas favoritfärger.

Kanske hade jag för höga förväntningar. Kanske är en get-pälsig Gail inte så snyggt som jag tänkt mig. Vad orsaken än är så slutade jag diskret att sticka på den. Jag låtsas fortfarande att det är ett pågående projekt, och den ligger kvar bland mina andra projekt i stickkorgen, men faktum är att det aldrig kommer att bli något av den lyxiga getduns-sjalen. Fast sanningen att säga hade det ju alls inget med tvåtrådigheten att göra, inser jag nu när jag börjar fundera på garn- och projektval.
Det är dags att ge sig in i tvåtrådighetens väldiga rike av möjligheter.

Länge har jag letat efter ett spetsgarn i silke och lin, men det verkar vara stört omöjligt att hitta. Jag hade tänkt mig en Anjou i ett sprött och skimrande garn. Kanske är det här signalen jag väntat på? Låter det sig göras att använda två så tunna garner att de fortfarande blir av lace-tjocklek när de läggs ihop? Det tål att tänkas på.

Vad som är fullständigt glasklart är att om man ska göra något ska man bannemig göra det ordentligt. Här ska det blandas färger, kvaliteter och tjocklekar så att det står härliga till. Målet? Att allt ska smälta samman till en välkomponerad, enhetlig smakupplevelse (ja, jag har sett för många kockprogram), där de olika ingredienserna sticker upp utan att konkurrera ut varandra och kompletterar varandra snarare än blir ett enda kaos av intryck. Lite som en välblandad Margeritha.

Tror ni jag klarar det?

Ett projektgalleri!

2009-09-19T14:42:00.010+02:00

Visst vill man gärna veta hur handfärgade garner blir uppstickade?
Varenda gång jag ska köpa något roligt handfärgat garn från någon spännande butik i Australien eller Wales eller så (det finns inte tillräckligt många svenska, det var nog därför jag startade en från första början :)), så tillbringar jag jättelång tid med att surfa runt på Ravelry och försöka få en uppfattning om hur det blir uppstickat. Det är ju ändå en del pengar man lägger på sina härvor, och även om handfärgning alltid är lite av en pirrig chansning så vill man ju inte HELT köpa grisen i säcken.

En av våra kunder Marianne frågade efter bilder på hur våra sockgarner blev uppstickade, och då bestämde jag mig resolut för att göra slag i saken och ordna en projektgalleri-sida medan maken och barnen var på lördagsutflykt på biblioteket (yes, här är det snabba ryck, minsann :))

Det är ju lite tomt än, får man väl säga. Det känns fånigt att fylla hela galleriet med mina privata projekt - det är ju ni som är stickarna. (Äsch, får jag säga stickerskorna trots att jag är råfeminist? Jag tycker "stickerska" har en fin klang :)) Det skulle vara en glädje och lycka att få visa upp allt snyggt ni stickat i butiken, så om ni har lust att dela med er får ni jättegärna skicka era bilder till info@chiligredelin.se, så gör jag små projektsidor av dem!

Jag köpte förresten fem härvor Cadenza (merino dk) från Colinette i färgerna Vincents Apron, Morello Mash, Purple Passion, Ginger Cinnabar och min personliga favorit Salty Dog. Tanken var att göra en 4-5 höstmössor i olika färger som ungarna kan välja och vraka bland.
Hittills är tre klara. Barnen är skitglada. (Fast det kan ju vara för att de får ansiktsmålningar och godis, vad vet jag?)

Chilisockar och Bunny Ruffle Bliss

2009-09-14T22:38:00.011+02:00

Nu har jag äntligen vågat kalla en version av mönstret på mina på-längden-stickade strumpor tillräckligt slutgiltigt för att börja skicka ut med våra sockgarner.

Mönstret heter Chilisockar, har superbra passform, en herrans massa grejor att hålla reda på och ligger här till höger i pdf-format. Med varje order av Marilyn, Jaqueline eller Tallulah (och alla eventuella framtida sockgarner) kan man nu välja att få medskickat en kopia av mönstret. Man kan också skriva ut det härifrån bloggen eller ladda hem det från Ravelry. Fördelen med pdf-versionen är att den innehåller en rad-för-rad-beskrivning, så slipper man hålla reda på hur många hälminskningar man gjort parallellt med hur många tåökningar man gjort parallellt med hur många förkortade varv man gjort (vilket lätt blir lite kaotiskt i knoppen. Fast det är ju lite av charmen :)).

Jag passade på att ladda upp mönstret till Bunny Ruffle Bliss vindstopparna/
vristvärmarna också, ifall någon känner sig sugen på lite ryschpysch såhär inför vintern.

Jag har svårt för att tro att mönsterna inte fortfarande innehåller en massa smygfel här och var, men visst låter ni mig veta ifall ni stöter på några?

Nya garner och lördagsuppdateringar

2009-09-12T13:13:00.000+02:00

Nu har det äntligen blivit dags att börja färga upp vårt nya höstgarn Cleopatra.
Cleopatra är 50% finaste merino och 50% silke, och lika tjockt som vanligt sockgarn. Det har en löplängd på 350 meter per 100-gramshärva, och stickas med sticka 3-3,5, på ett ungefär. Jag vill inte vänta ända till lördagsuppdateringen, så Cleopatra kommer ni att få se i butiken redan på måndag eller tisdag.

Försöken med lördagsuppdatering har gått sådär. Med mycket annat som måste skötas visade det sig vara svårare att binda upp resurser just på lördagsförmiddagen än att färga och lägga ut när schemat tillät det. Vi försöker uppdatera butiken på lördagar även fortsättningsvis, men förmodligen blir de löpande uppdateringarna under veckorna lika stora/små som helguppdateringarna. Ni får helt enkelt hälsa på då och då och se om det finns något nytt :)

Hoppas ni hittar något fint i dagens uppdatering, och må gott!
/k.

En JÄTTESTOR Wrenna

2009-09-11T18:53:00.000+02:00

Projekt 2 ur French Girl Knits är klar: En Wrenna i mullvadsfärgad Eskimo från Garnstudio. (Wrenna är förresten döpt efter huvudpersonen i Jitterbug Perfume av Tom Robbins, en av min av mina absoluta favoritförfattare. Fast kanske inte min favorit-titel. Läs Half Asleep in Frog Pajamas istället.)

Jag har inte en aning om vad som fick mig att sticka den största storleken. Kanske kände jag mig nedslagen och uppgiven att vara 1.70 lång och väga 60 kilo och ändå tvingas köpa trosor av storlek XL på Kappahl för att inte få skavsår och underlivssvamp. Kanske kände jag att det inte är lönt att ens kolla upp de mindre storlekarna - är man äldre än 22 så är det XL som gäller.
Fast så fungerar det inte i Kristeen Griffin-Grimes universum. (Och det är väl bra. För alla utom Ella, som nu har en potentiellt gigantisk kofta att se fram emot). I Kristeen Griffin-Grimes universum betyder skitliten skitliten och jättestor jättestor. Så här ska Wrenna se ut:Så här ser min Wrenna ut:
Den är i och för sig inte så dum. Jag tyckte redan från början att midjekort kändes lite fånigt för en så tjock kofta. Fast det hade varit roligare om den var lång för att jag bestämt mig för det, inte för att jag inte tänkte. (Jag har ärligt talat inga minnen av att jag bestämt mig för vilken storlek det skulle vara. Det är som om jag aldrig fattade något beslut alls, liksom. Det bara hände.)

Läderbanden är lite hårda. De ska bytas ut mot mjukare mockaband. Och jag tror jag ska blocka den lite, fast jag känner mig osäker på hur man blockar såhär tjock ylle. Inte genomblötar man väl den? Eller? Tips och råd mottages tacksamt.

Jag ska sticka Ella en liten halsvärmare av resterna från Wrenna, och sedan ska jag återgå till Amillën. Knitterain har annonserat att diagram 3 är på väg, så nu kan man få upp farten igen. Åsså ska jag se säsongsavslutningen av True Blood.

Trevlig helg!

Snabbstickat

2009-09-09T18:02:00.000+02:00

Ibland räcker det inte att dumsticket är ett dumsticke, det måste vara snabbt också. Så kände jag idag vid tretiden. Så jag stickade mig en basker.

Mönstret är från Crazy Aunt Purl, och garnet är en härva Smilla, projektet ligger här.

Jag tror jag hinner en mössa till innan jag går och lägger mig, tror inte ni det?

Fingrar Kan!

2009-09-07T18:25:00.000+02:00

Åh, roliga nyheter:
Jag har blivit inbjuden till Fingrar Kan-mässan i Blå Hallen i Höganäs första helgen i november.
Fingrar Kan är en konsthantverksmässa med nästan 1000 deltagare, och det finns nästan oändligt mycket roliga saker där: Waldorfkaniner, stenkråkor, tovade tomtar, handgjorda nallar, naturkrämer, linnekläder, ulläpplen, pärlänglar, plexiglassmycken, lädersmycken, pärlsmycken, textilsmycken, postlådor, svarvade pennor, pilflätade grejor, älg- och hjorthorns-grejor, belysta textila tavlor (??), brända mandlar (!!), kalvdans, rabarberchutney. Och handfärgade garner, såklart :)

Inför en mässa behöver man:
Banderoll, kassakvitton, bärpåsar, något slags betjänter att hänga härvor på, klädda korgar att lägga härvor i, snygga laminerade prislistor, nya visitkort, fraktlådor, skoställ (konstigt va? :)), kassaskrin och ett vackert färgat tyg med snyggt fall att drapera över bordet. (Den där listan var mer till för mig än för er, får jag erkänna)

Den här ljuvliga bilden föreställer Knitterains mirakel till sjal. Jag är med i den inte oansenliga teststicknings-gruppen, och ger mig på underverket beväpnad med tre härvor pärlemofärgad Madame (gud i himlen vilken fröjd, jag måste verkligen beställa hem mer av det garnet).

Det är en mycket märklig konstruktion. Man börjar i mitten (ni ser, jag väldigt duktig på hål ;)) och stickar navet på rundsticka. Sedan sätter man tre av fyra sidor på tråd och stickar en aveny, en remsa, rakt ut åt höger. Förstår jag det rätt så plockar man sedan upp maskorna på andra sidan och stickar en annan remsa rakt ut åt vänster. Slutligen plockar man upp maskor runt hela härligheten - från högra änden, längst ena sidan, runt vänstra änden och sist längst andra sidan - och sedan stickar man runt, runt, runt tills stolan är klar.
Förstår ni? Nej, inte jag heller. Men ni kommer väl till Höganäs och äter brända mandlar och klämmer på garner?

/k.

Lillstudions vedermödor

2009-09-05T15:09:00.000+02:00

Idag är vädret slutligen så dåligt att det inte gick att ta garnfoton i dagsljus - all färg bara rann ut i det grå ljuset. Så vi fick göra slag i saken och åka för att införskaffa nya, starkare halogen-lampor till den lilla fotostudion jag skrivit om tidigare.

Halogenlamporna jag hade var 150 watt, och alla bilder vi tog blev tok-gula. Vi bestämde oss för att det måste vara för att lamporna var för svaga, så i morse införskaffade vi två 500-watts halogenlampor så att butiken kunde uppdateras som den skulle.

Så här bra gick det:

Märker ni hur det nästan inte är gult alls?

Om jag ställer in kameran för att ta bild i en självlysande miljö, vilket vanligtvis gör fotografierna surrealistiskt klarblå, blir det bättre, fast det känns lite som fusk.

Kanske är enda möjligheten att investera i en bättre kamera?
Kanske är ni mer intresserade av själva garnerna än av min studio? Det är i ärlighetens namn jag också :)

Må gott!
/Kia

Hot Chili Fall Footwear Collection

2009-09-02T16:56:00.001+02:00

Första halvan av sista (lovar, absolut sista) test-Chilisockarna är klar!

Det här paret stickar jag av en härva Jaqueline på sticka 2,5. De kan stickas av en härva Marilyn också, och blir då lite tätare. Alternativt kan man sticka dem av en härva Marilyn på sticka 3, och de blir då följdaktligen lite större (sisådär storlek 41).

Det här paret har en så kallad Provisional Cast-On, jag har alltså virkat en kedja luftmaskor och börjat mitt sticke i dem. På så sätt kan man, istället för att maska av och sy ihop arbetet i slutet, sticka ihop de två kanterna så att det inte blir någon söm alls. (Instruktionsvideos för både Provisional Cast-On och ihopstickningen, så kallad Kitchener stitch eller Grafting, finns en bit ner i högerspalten här.)

Kitchener-sömmar tar lite längre tid än vanliga sömmar, men är ofta värda besväret. Fast inte i det här fallet, tror jag. Jag kan nämligen inte tänka ut hur man skulle göra en rätstickad Kitchener-söm, så mitt bak är det plötsligt två prydliga varv slätstickning :)

Ett annat spörjsmål är hur mönstret ska läggas upp.
Det är mycket "öka blabla på vart 4e varv 10 gånger, SAMTIDIGT minska blabla innanför två blabla 15 gånger, SAMTIDIGT vänd när det är blabla maskor kvar 7 gånger". Det blir en del att hålla i huvudet. För vissa är det en del av charmen, för andra blir det bara svårt och oöverskådligt. Jag har en utskriven version av mönstret rad för rad, men det blir så bövlans långt, och jag hade ju tänkt skicka med ett mönster till varje härva sockgarn vi säljer.

Så här skulle man kunna göra, och berätta gärna vad ni tycker:
Jag skickar den trixigare, kortare "samtidigt"-versionen med sockorna, tillsammans med en hänvisning till både den här bloggen och till Ravelry där jag lägger upp hela mönstret, kortversion OCH rad-för-rad-version. Tror ni det skulle fungera?

/k.

So you think you're a choreographer?

2009-08-31T16:39:00.000+02:00

Jag anmälde mig till So you think you can knit? i kategorin "koreograf", eftersom den beskrivningen träffade en öm punkt. Varför, undrar ni?
Bilden till vänster visar ett sockmönster. Ja, ni läser rätt, ett (1) sockmönster. Och då är ändå de 3-4 första versionerna förpassade till det runda arkivet (aka papperskorgen).
Någonstans vid fjärde eller femte paret strumpor insåg jag att om man hade mina Ravelry-anteckningar så behövde man snart inte originalmönstret för att kunna sticka strumporna. Det var inte en maska kvar, mer än möjligen hållet man stickar på. Och eftersom jag älskar de här strumporna, både som snabbt och behagligt tv-sticke och som fotplagg, så är de sista två-tre versionerna menade att bli så begripliga att jag kan lämna ut mönstret. (Lättare sagt än gjort, vill jag lova!).
Den översta sidan i bild skrev jag ut igår. Då trodde jag att den var PERFEKT. Men som ni ser: Pennan har redan varit framme. Men nu har jag lovat Knittermarie att mönstret på Chilisockar ska vara klart till nästa gång hon beställer sockgarn, så nu har jag iallafall en deadline.

Idag slog dessutom Team Knit spiken i kistan med ett i och för sig väldigt smickrande men också väldigt avslöjande inlägg i sin blog Modification Mondays. "I'm also impressed with how this is her third attempt at trying to do a chunky version of Laminaria, which shows that a bit of determination pays off. Take a look at her projects page- she's been experimenting with the perfect bulky Laminaria for a while."
Ehm. Asså. Jag stickar inte saker mer än 3-4 gånger. Max. Kanske 5. Sen tar jag ofta en väldigt lång paus innan jag stickar saken igen, väldigt lång.
(Nån som vill ha ett par strumpor stickade på längden?)

/k

So you think you can knit?

2009-08-30T17:59:00.000+02:00

Jag har flyttat. På min gamla blogg-adress fanns det alls inga möjligheter till listor, länkar, bilder - ja, ni vet allt det där roliga man har ute till höger. Och ni hade alla så fina, roliga bloggar med så mycket kul att klicka på, så till slut reste jag mig upp och flyttade, inte olikt en fiskbulle som hittat en burk med hummersås. Nu bannemig ska det länkas!

Det här är en vansinnigt fånig och lika vansinnigt rolig idé. Jag färgar och skickar och mailar och paketerar och nystar och härvar och torkar och betalar och bokför och har mig från soluppgång till solnedgång, och i morgon är det tänkt att jag ska börja ta en kandidatexamen i psykologi, så hur jag ska få tid att sticka foxtrot, street eller folkdans har jag inte en aning om, men håll med om att det är oemotståndligt?

/k.

Hösten är en fantastisk uppfinning!

2009-08-29T06:37:00.000+02:00

Oh, det är så mycket nya roliga garner på gång att jag blir helt knollrig. Jag måste få dela med mig:

Vi kommer snart (inte i-morgon-snart, utan kanske nästa-vecka-snart) att börja sälja ett underbart kashmir/merino-garn i fingering weight (dvs sisådär sticka 3). Jag ångrar lite att vi inte investerade i mer av det redan från början, för jag skulle själv vilja roffa åt mig lite för att sticka en mjuk hösttröja till något av barnen. (Ja, jag inser att kashmir och höstbarn är en idiotisk kombination, men man vill ju så gärna sätta på dem mjuka och fina saker :))
Vi har också fått in ett nytt silke/merino-garn i fingering weight som vi bara inte hunnit färga upp än. 50/50 visade sig vara en utmärkt jämvikt för merino/silke, eftersom det blir precis lika mjukt och varmt som skimrande och lyxigt. Jag tänker sticka mig en mörkt hallonröd Swallowtail att hålla upp mot den grå hösten. Kanske värt att investera i en blyertsgrå kappa?

I dag fick jag dessutom möjlighet att prova några nya garner i butiken. Bäst av allt: Alpacka/silke-spets i 800-metershärvor. Tunt och mjukt som Galadriel, men med silkesskimmer och tydligt defintion, så att spetsmönster syns. Det är verkligen inte klokt vad jag ser fram emot det. Jag tror att det är det garnet som är värdigt min blivande Knitterain-sjal, när det mönstret väl är färdigskrivet. (KAL finns här. Tack, Susanne :))
Dessutom har jag köpt in ett nytt garn i 100% prima kashmir. Tydligen har de spunnit det med extra omsorg: Man har behållit garnfibrerna så långa som möjligt under spinnandet, så att garnet ska bli extra slitstarkt, tåligt och lent. Även det är 400 meter per 100 gram, dvs fingering weight. Mycket lyxigare än tjock, mjuk, specialspunnen ren kashmir - ja, det vet jag inte om det någonsin blir.

Så ni förstår om jag är lite upphetsad. Jag var tvungen att ringa maken på jobbet idag och berätta om allt det fantastiska. (Han var inte riktigt lika entusiastisk som jag, men han var väldigt glad att jag var så glad.)

Måtte hösten komma SNART!

/k.

Snart är de torra!

2009-08-27T20:03:00.000+02:00

De svarta i mitten är kashmir/silke-spets som jag inte vet om jag kommer att klara av att skiljas ifrån :) De stora turkosgröna är fyra härvor Marilyn-sockgarn. Långt borta mot vindruvorna hänger ett par härvor Jaqueline i modigt lime och mörkgrått. De bebisrosa här närmast är Titania, de knallröda är Madame. Längst bort hänger Marilyn av lite olika bordeaux och vinröda nyanser. Hitom dem hänger några olika härvor silkes-Geisha, några brunspräckliga, några turkos-blå. Visst är höstträdgårdar ljuvliga? ;)

Alla kommer inte att hinna torka idag, men några av dem ska jag hinna få ut.

Må gott!
/k.

Alpacka Celeste

2009-08-26T05:16:00.000+02:00

Hej mormor Stajne, du påminde mig! Jag stickade faktiskt färdigt min Celeste igår, så här blev den:

Den blev väldigt negligeeig där fram och fick en fin artonhundratalshov-känsla i ryggen. Jag hoppas på att älska den hela hösten och halva vintern.

Nu är viktiga, akuta, underbara frågan: Vilken French Girl-tröja ska jag sticka nu?

/k.