Aeolian-skolan, del 1

För att hjälpa en kund (och kanske andra också) tänkte jag försöka förklara hur man påbörjar en Aeolian. Ni får ha överseende med min mediokra Photoshop-hantering. Klicka på bilden så får ni en skarpare upplösning.

Elizabeth Freeman som skrivit mönstret vill att man ska börja med ett virkat upplägg. Det är snyggt, men inte nödvändigt. Det går alldeles utmärkt att lägga upp 2 eller 3 maskor på vanligt sett. Det blir lite mindre snyggt, men det ska en NITISK kritiker till att ens märka det.

Sen ska man sticka 17 varv. För mig brukar inte det räcka. Tanken är att man ska få ihop 7 upp-plockningsbara maskor längst vänstra långsidan. Jag brukar behöva åtminstone 20 varv för att få ihop så många. Räkna snygga, upp-plockningsbara maskor längst stickets långsida medan du stickar tills du känner att du har sju stycken dugliga och jämt fördelade.

Därefter har du en lång remsa liknande den här till höger (som dessutom förmodligen snurrar sig på ett besvärligt sätt, men bit ihop: Det är snart över).

Nu är det dags att vända arbetet ett kvarts varv i medsols, alltså åt höger. Man vill, förutom de 2/3 maskorna man har på stickan, plocka upp 7 maskor längst vänstra långsidan, och sedan 2/3 maskor till längst botten, enligt de röda pilarna på bilden.
Om man som jag inte har följt Freemans upplägg och därmed inte har 2/3 "levande maskor" i botten så kan man bara leta rätt på 2/3 snygga uppläggningsmaskor och plocka upp dem.
Man stickar således runt tre av arbetets fyra sidor, och hela arbetet blir en liten knölig halvmånelikande sak.

Och voila: 11/13 maskor på stickan, och du är färdig att påbörja Setup-diagrammet. (2/3 m ytterkant, 3 m mönster, 1 mittmaska, 3 m mönster, 2/3 m ytterkant.)
Efter den här stickgymnastiska övningen vrider man inte arbetet fler gånger.

Lycka till!
/k.

Mönster till Kickis rundsjal

Så här går historien: Min faster Kicki hade sett en dam demonstrera en stor rundsjal i presentbutiken på Louisiana, och blev helt i eld och lågor. Ni förstår, hon har en Burberry-kappa i klassiskt beige, och till den har hon hittills använt den vinröda alpacka-sjalen här till höger. (Ravelry-länk här, mönster här.) Den är mjuk och ljuvlig på alla sätt, men liiite för kort för att slänga runt sig på ett dramatiskt sätt. Dessutom känner hon att den gör kappan alldeles för gul, och hon tycker inte att hon bär upp blekgult så väl.
Så inför vintern har hon klurat på hur hon ska lösa halsduksproblemet. Och besöktet i Louisianas presentbutik blev oväntat nog lösningen.

Hon botaniserade i våra gömmor och plockade fram två härvor Mahatma, vår tjocka ekologiska merino, och beställde en rundsjal som skulle vara:

• Minst 160 cm i diameter
• Ungefär 40 cm hög
• Stickad på diagonalen för fint fall
  

Så här har ni den. Kickis rundsjal. Minst 160 cm i diameter (förmodligen betydligt mer, faktiskt), ungefär 40 cm hög och stickad på diagonalen för fint fall.
Mönstret är busenkelt, och kan laddas hem här, eller i spalten till höger. Garnet köper ni här.

Må gott!
/k

Jag är kär!

Jag har ångrat mig!
Det blir ingen Frances Revisited! Det blir en alldeles magisk Sea Tangles av Kie Zuraw!
Tänk West Side Story. Tänk en mörk scen med smala, svartklädda ynglingar som dansar/gängkrigar under motorvägsbron. Bernardo kör i ett avgörande ögonblick kniven i Riffs mage. Kniven hamnar i Tonys hand, som i desperation sticker den i Bernardo. All rörelse avtar, hela salongen håller andan. Spotlight på Tony med blod på sina händer. Polissirener i fjärran.
Ridå.

/k.

The Manhattan - Broadway Connection

Starring: Två härvor entrådigt, handfärgat lingarn i färgtonerna Uttorkad jord och Visset löv.
Also starring: En härva sytrådstunn svart Diana, 300 meter.
Guest apperance by: Knappt två härvor spindelvävsgrå kid mohair Pichenette från Plassard.
Cast, in order of appearance: Rundsticka 3,5 och 4.

Based on the novel Frances Revisited by Beth Silverstein.
Screen adaption: Moi :)

Nu kör vi!

/k.

Från det ena till det andra

På två dagar Stångbymässa tror jag vi gjort nästan lika mycket reklam för Ravelry som för oss själva :)
Det finns tydliga generations-skillnader i skaran av stickare (och den har inte alltid med ålder att göra, ska jag säga :)). Det finns den gamla skolan: De bestämmer vad de vill sticka, införskaffar ett mönster och letar sedan rätt på lämpligt garn. Sen finns det den nya skolan, som är skolade på internet: De köper ett garn de älskar, sedan letar de rätt på ett projekt och ett mönster som passar garnet. På mässa märker man skillnaden redan vid första meningen: "Säljer ni mönster också?"
På hälften av alla Chili Gredelin-visitkort vi delat ut i helgen står det RAVELRY.COM ditskrivet på baksidan med kulspetspenna.

Om en dryg timme öppnar The Grand Show. Det är nästan lika stort som VM. Kanske större.