Jag anmälde mig till So you think you can knit? i kategorin "koreograf", eftersom den beskrivningen träffade en öm punkt. Varför, undrar ni?Bilden till vänster visar ett sockmönster. Ja, ni läser rätt, ett (1) sockmönster. Och då är ändå de 3-4 första versionerna förpassade till det runda arkivet (aka papperskorgen).
Någonstans vid fjärde eller femte paret strumpor insåg jag att om man hade mina Ravelry-anteckningar så behövde man snart inte originalmönstret för att kunna sticka strumporna. Det var inte en maska kvar, mer än möjligen hållet man stickar på. Och eftersom jag älskar de här strumporna, både som snabbt och behagligt tv-sticke och som fotplagg, så är de sista två-tre versionerna menade att bli så begripliga att jag kan lämna ut mönstret. (Lättare sagt än gjort, vill jag lova!).
Den översta sidan i bild skrev jag ut igår. Då trodde jag att den var PERFEKT. Men som ni ser: Pennan har redan varit framme. Men nu har jag lovat Knittermarie att mönstret på Chilisockar ska vara klart till nästa gång hon beställer sockgarn, så nu har jag iallafall en deadline.
Idag slog dessutom Team Knit spiken i kistan med ett i och för sig väldigt smickrande men också väldigt avslöjande inlägg i sin blog Modification Mondays. "I'm also impressed with how this is her third attempt at trying to do a chunky version of Laminaria, which shows that a bit of determination pays off. Take a look at her projects page- she's been experimenting with the perfect bulky Laminaria for a while."
Ehm. Asså. Jag stickar inte saker mer än 3-4 gånger. Max. Kanske 5. Sen tar jag ofta en väldigt lång paus innan jag stickar saken igen, väldigt lång.
(Nån som vill ha ett par strumpor stickade på längden?)
/k
Inlägg
Vad kul med en nygammal blogg. Jag länkar med en gång.
SvaraRadera