En koreograf på Broadway

Har ni också lagt märke till hur Schoppel-Wolles Zauberball går som en orkan genom garnvärlden? Plötsligt räcker det med att kasta en stickmarkör för att man ska träffa någon med ett nystan Zauberball i handväskan. Det bästa man kan göra är att hålla andan, köpa sig ett nystan och rida ut vågen på det.
Själv rider jag på ett gul-orange-rosa-lila nystan Fuschia, som tillsammans med ett par svarta nystan Garnstudio Alpaca är tänkt att bli ett par Garden Gate Socks.

Det går sådär. Jag är inte van vid att sticka med färgmönster, och det blir lite knöligt och ojämt, och än så länge tror jag att mönstret är mindre repetativt än det ska vara, om man uttrycker det fint. Dessutom är jag ärligt talat inte direkt svept av fötterna i förtjustning över garnet. Det är lite för löst tvinnat för min smak, och gnisslar mellan stickorna som haloumi mellan tänderna. När jag stickat klart min blå stjärnhimmels-Aeolian, min höstfärgade Gail, Kickis entrelac-sjal, Knitterains Amillë och Zachs nya svart/grå-randiga höstpullover som inte ens har en projektsida än, för att inte tala om det ännu topphemliga So you think you can knit-projektet, DÅ ska jag sticka färdigt mina Garden Gate Socks.

Mitt Broadway-projekt börjar för övrigt få tydligare konturer. (Tricket är att somna med det i tankarna.)
Jag tror det kommer att bli en bredrandig kofta, där var rand är stickad av två olika spindelvävstunna garner hållna ihop: silke, lin och tunn mohair. Sedan syr jag ihop ränderna med utanpå-söm, för den där geniunt sunkiga punk-känslan. Koftan vara naturfärgad - grå, svart, brun, beige, off-white. Möjligen får det förekomma inslag av blekt grönt och murrigt lila, men då ska det vara i det närmaste omärkbart.

Nu gäller det bara att hitta ett mönster jag kan modifiera ;)

Må gott
/Kia